-

Imorgon är det 2 år sedan min bror tog sitt liv, det är helt sjukt vad tiden har sprungit.
Än känns det som att det var igår jag låg i din famn och vi tittade på " det andra landet ". Man ser folk som påminner om dig ofta, synd bara att ingen någonsin kommer att vara precis som dig.
Saknar dig stenhårt brorsan, vi ses någonannan gång och någon annanstans!
- Din Tici

23 aug blir första dagen för mig på min nya skola.
Det är väldigt spännande!

Marie som intervjua mig berättade om så få platser som det fanns kvar och att hon alltid bruka träffa personer innan hon lät dom komma in. TROTS det fick jag en plats.

Jag är väldigt väldigt lycklig just nu!

Precis vad jag behövde TACK !

I will be strong
I will be faithful
Because I am counting on a new beginning
A reason for living
A deeper meaning yeah

I wanna stand with you on a mountain
I wanna bathe with you in the sea
I wanna lay like this forever
Until the sky falls down on me

And when the stars are shining brightly in the velvet sky
I'll make a wish send it to heaven
That'll make you wanna cry
The tears of joy for all the pleasure and the certainty
That we're surrounded by the comfort and protection
Of the highest power and lonely hours
The tears divide you

Idag har mitt huvud varit på många olika tankar.
Framförallt på mitt ex, mitt ex som skapade ett trauma i mitt liv.
Men han är liksom borta, helt borta på något sätt, det är inte så att jag lägger mig i fosterställning och gråter över saker han satte mitt liv på. Visst ärr kommer alltid att finnas kvar mer eller mindre.
Men jag är starkare nu, inte stark nog att berätta ut allt för någon. För det var många som blev sårade under den perioden. Dom flesta vet nog en del, men ingen vet nog hela sanningen. Det är nog det som är jobbigast att jag måste bära på en stor lögn och ett stort svek.
Jag kan se mig själv som en bra person utöver det som hänt, men jag kommer nog aldrig kunna se mig som en god människa.
Och min självkänsla kan nog inte bli större än vad den är. Jag blir så osäker när jag är med människor jag vet älskar mig och så, men dom vet inte vem jag är dom ser bara halva pusselbiten.
jag skulle aldrig kunna ljuga för en person för någon annas skull igen, jag skulle aldrig kunna såra mina närmaste på det sättet som jag gjorde för mig själv.
Idag fann jag en annan del av mig jag aldrig sett förr, jag kan se mig själv ensam utan att ha någon som håller i min hand och tycker synd om mig.
Ett monster som funnits i mitt huvud för en lång tid har äntligen försvunnit.
Det lättare nu att andas.

Jag hatar att ha ångest över ingenting.
Egentligen är det en massa saker jag mår dåligt av, men när jag inte ens tänker på det, när jag står och fixar håret och tycker jag ser fin ut och snart ska ta tåget för att åka till mina vänner, varför får jag då ont i magen? Varför får jag ångest när jag inte ens lägger energin på jobbiga tankar just då? Känslan bara finns där ändå, och jag försöker ignorera den medan jag knyter skorna och tittar ut på himlen där solen inte skiner. Det är ju bra, det är ju såhär jag vill ha det, ÄNDÅ TAR ÅNGESTEN ÖVER.

Vill inte skaka av oro i väntan på tåget när jag inte ens har något att vara orolig för. Inte just nu, inte idag. Det är bara framtiden. Kanske en, två, tre, fyra månader fram som allt med skolan/fundera på jobb/bli vuxen, börjar. Och jag tänker inte ens på det, för jag vill inte tänka på det. Jag önskar jag kunde ta som en "semester" från min egen hjärna, bara kunna ta det lugnt och må bra utan att allt ska förstöras så snabbt som en tanke produceras.

Just idag är det svårt att se det från en ljus sida.