-

Stunder som denna, här ikväll.
Får mig att tänka på er.. Mina vänner som skapat den jag var igår.
Hur det nu blev såhär? Kanske var ni trötta på mig, utan att förklara för mig. Utan att visa.
Ja.. jag känner mig sviken och chockad, fortfarande.
Med ögon att se med idag, ser jag nu att min värld har blivit annorlunda från er.
Men inget som säger att vi inte kan va.
Någon dag ses vi nog. Då när all svek, misstro, lögner och hat är bortblåst.
Vi ses då..

Dagarna går, och fort går dom också. Vi vaknar tillsammans, somnar tillsammans. Dagarna är i stort sätt ångestfria, förutom ibland om nätterna då jag utan anledning bara känner mig allmänt grinig utan att veta varför. Ibland trycker jag ner ansiktet i kudden, försöker att komma ihåg hur man gråter. Försöker att pressa fram tårar, men oftast så går det inte. Det är konstigt. Jag som hade en daglig vana att storgråta för bara några månader sen.


Nej, jag tänker inte göra er någon tjänst. Jag måste fokusera på mig ett tag. Det är jävligt ansträngande att försöka vara en sån där, vad heter det, bra vän?

Jag har en förmåga, så som alla andra människor har.
Bara att jag är fullt medveten om hur min går till.
Jag styr mitt liv tio meter framöver, vill jag så gör jag det.
säger jag "imorgon ska jag ha dom skorna som jag har letat efter"
vips.. kanske inte imorgon men dagen därpå ser jag dom.
Det är lätt för mig att förstå varför jag kan få det jag vill ha. Men lika lätt är det för mig att göra tvärtom.. medvetet. jag kan göra allt skit för mig, fortfarande medvetet.  Jag väljer ofta att göra det för mig själv för att göra mitt liv av en utmaning. Många kanske inte tror på det andliga som jag tror på och det handlar mycket om det.. vilken sida av livet man väljer att se.. jag vill se båda och uppleva båda.
Kan vara fel, men jag vet hur man vänder allting på rätt håll jag vet hur min framtid ser ut.. det enda krav jag ställer, är att hålla det för mig själv.. för annars tvivlar jag.
det kan alla´, man behöver bara tro.
" Have faith in all that you make. "

I lay smiling like our sleeping children
One of us will die inside these arms
Eyes wide open, naked as we came
One will spread our ashes round the yard