Kvälls-Tänkare

Ibland tänker jag på min hemlighet,
Min störta hemlighet i mitt liv. En hemlighet jag själv bär på men som få vet om, men aldrig frågar mig om.
Jag kommer aldrig kunna prata om detta med någon, aldrig.
Det är något jag kommer bära med mig alltid, djupa ärr som jag är feg att lämna bakom mig.
En gång sårade jag min bästa vän,
Mig själv och en annan person.

Min bästa vän har nog lagt detta bakom sig, men kommer nog aldrig till att glömma och heller aldrig våga fråga mig om detta.
Det är bara jag som kan ta steget och prata, vara ärlig och lämna kapitlet.
Men inte nu, om med någon så med henne, men att visa nakenhet och skämmas, tänk så vet hon inte allt det jag vet?

Ibland vill jag spola tillbaka... Vara ärlig då med, se vart jag hamnat då.
Men allt jag kan säga till dig är:
Jag är ledsen, ledsen att jag varit en elak människa.
Jag hoppas att innan allt svek, så fanns det glädje och kanske någon hjälp?
Jag har fått betala för allt jag gjort dig kan jag lova.
Falska vänner och förluster har jag gått igenom det är karma för mig.
Jag är kanske inte redo att säga detta till dig, skriva eller se dig.
Det är i alla fall en bit på vägen.
Förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0